Dikt 1

Det är tyst och mörkt, mina tankar är inte rena. Jag är i ett hörn, ett av många hörn i världen, det är ingen här, bara jag. Den ensama tåren faller från kinden, den slår hårt mot den gråa och hårda marken. Bredvid mig finns en vattenpöl, en smutsig vattenpöl, som jag stirrat på i timmtal. Jag ser hundratals stjärnor, jag ser kalavagnen och stjärnfall, men jag kommer på mig själv att min blick fortfarande vilar på vattenpölens ytan. Tänk om jag var sådan, tänk om jag kunde spegla åt mig allt vackert och förvandlas till en snövit svan, som lyser i månljuset. Det går inte, de är bara den smutsiga och vackra vattenpölen som kan..