söndag 4 oktober 2009
Jag hatar hatar hatar hatar hatar hatar dig!! Jag vill inte känna såhär, usch! Jag vill bara somna och hoppas att jag aldrig mer vaknar upp, men så enkelt är det ju inte.. Jag fattar inte att kroppen går ut hel ur sådant här.. för det känns verkligen som att någon stryper mitt hjärta.. eller kanske det är ångesten som växer i bröstet? Det kanske är ångesten som vill påminna mig att den finns? ne, huvva..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej.. Är det inte dags att söka hjälp, så att du slipper må så dåligt. Men då måste du vara ärlig annars kan de inte hjälpa dig. Någon av dina föräldrar får väl betala vad det kostar. Hör av dig ifall du vill prata... B
Skicka en kommentar