Det gör så jävla ont, varför gör det så jäävla ont!? Den här känslan är ingen del av mig, den har inga öppna armar att komma till, den bryter sig in.. den har fan brytit sig in i min själ, klamrar sig fast, för jag får inte ut den!! Förtvivlan, men ändå en känsla av misslyckan, misslyckan att kunna hålla personer runt omkring sig nära.. Hatar känslan av saknad i kroppen, är nog den värsta känslan jag vet. Man känner sig totalt ensam, att om jag skulle falla skulle ingen, ingen i hela världen ta emot mig, så känns det! En önskan att jag gjort rätt från första början, en saknad att kunna få tillbaka det misslyckade man ändå hade, hellre det än de här! Jag vill bara gömma mig, sova, försvinna.. då kanske känslan också försvinner från mig på vägen? Önskar verkligen att jag har så pass stark själ att jag kan få bort den här känslan.
Sakna dig, ni, alla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej. Jag hoppas att du vet att jag finns till för dig ALLTID. Men ibland ser man inte skogen för alla träd. Jag tycker det är jättetråkigt att du måste känna som du gör. Och om du vill och känner så är det bara höra av dig ifall du behöver prata av dig, det måste du väl veta. Jag har all tid i världen att ställa upp på dig. För Du betyder mycket för mig men det måste du det om vid det här laget. Dom jag älskar vill jag att dom ska må bra.... Ha det B
Skicka en kommentar