"Ibland när jag är i ett rum fullt med människor kan jag fortfarande känna mig ensam! Fast jag vet att jag har folk bakom mig är jag ändå rädd att ingen tar emot mig när det väl kommer till kritan.. usch, blir knäpp av dessa tankar.. Jag får lösa alla problem och vi får hoppas att tiden hjälper till att lösa problem.."
söndag 6 september 2009
"Jag ber om ursäkt till alla dom jag sårat och svikit. Det jag har gjort har aldrig varit nå slags mothugg eller djävulskap.. det har varit rent impulsivt och sen övergått till nå mer tröstande. Men det är över med det nu, jag vill kunna bevisa det på något sätt, men verkar lönlöst. Jag älskar er!! Jag saknar er, men samtidigt vill jag inte vika mig allt för mycket i "striden." Hur ska jag göra för att vinna över mig själv och samtidigt inte såra er ännu mer, det finns inte?! Jag får helt enkelt vänta ut er och se om tiden kan få er mer förlåtande, kanske, kanske inte.. men jag hoppas."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vilka är de då?
Dom som står mig närmast mitt hjärta..
Skicka en kommentar