Sanna Wikström

Nu har jag tänk igenom allt, det jag kom fram till är att bloggen överlever man inte utan. Jag har åxå kommit fram till det här:

"Jag tittar på mitt liv och ser ett stort hål. Att stå och granska mitt liv, det jag totalt kastat bort, förargar mig! Att se mig själv förstöra det enda jag har så oändligt mycket, genom att tortera mig själv och bara tagit emot skit. Jag har mig själv att skylla, genom att jag bara låtit mig ta emot skiten hela jävla livet ut, men har inte vetat bättre. Har varit så jävla klen och låtit folk köra över mig dagarna långa. Men nu måste det få ett slut!! Det jag kan blir förbannad över är att det måste ta så jävla mycket till för att vissa ska förstå att allt kanske inte står helt jävla rätt till! Har berättat för dig vad jag kännt, har öppnat mig för dig, men du har bara sagt motsattsen. Att det är jag som har fel, att det inte är så, och att jag överdriver! Jag är så jävla förbannad men samtidigt så jävla ledsen att det skulle bli såhär.. men som sagt, jag ska bara trycka undan allt, andas, räkna till 1000 och börja om, så har du ingen börda mer. Men det känns som att det är omöjligt! Jag har tänkt på andras bästa hela tiden, det gör jag med glädje eftersom ni är mina kompisar, mina själsfränder, men.. till slut har det blivit så mycket att jag inte rett ut mina problem med mig själv. Älskar er otroligt mycket som visat stöd medan jag varit en surfitta i flera år och kommer tyvärr vara det ett tag till. Jag blir bara så när jag går igenom mina tankar om och om igen, kan tyvärr inte rå för det. Hoppas ni vet att jag ställer upp lika mycket för er, som ni, mina vänner gjort för mig. Jag älskar er över allt annat!!!"

-Broken